I måndags fick jag (för en liten stund) vara barn igen för då intog jag min gamla placering i MFF-klacken för att hejja fram malmö till en vinst! Ni anar inte vilka minnen denna kväll väckte, alla ramsor, visor och hela stämningen fick mig på så bra humör. När jag gick på högstadiet var jag ett "riktigt" MFF-fan. Jag gick på nästan alla hemmamatcher tillsammans med en kompis och vi stod i klacken och hoppade till alla visor och viftade med våra halsdukar. Det var tider det!
I måndags var det andra bullar, då var jag där med mina nyfunna vänner från jurren (läs juridicum). Jag måste erkänna att jag faktiskt kände mig gammal när jag stod där bland alla fjortistjejer och pubertetskillar, men vi hade minsann skoj ändå! Synd var det dock om Lotta vars lag (DIF) torskade stort och spelade riktigt dåligt i sina fula gula bortadräkter!! Nästa gång går vi och ser MFF-HIF tjejer och då jäklar ska vi hejja!

När jag pratar med mina vänner som är fotbollsintresserade brukar de fråga mig vilket lag jag håller på i Allsvenskan och jag har förut alltid svarat att jag inte håller på något. Men nu måste jag faktiskt få ändra mitt ställningstagande för jag har insett att ;FF har en plats i m,itt hjärta och att det faktiskt är laget som jag håller på! Förutom det så måste jag faktiskt tillägga (för egen del) att jag njöt av att få höra den riktiga skånskan, härligt!

"Forsta Malmö, Hejja di blåe!!"