Jag har varit med om den värsta helgen i mitt liv. Var gång jag tänker på vad som hänt eller behöver prata om det brister jag ut i gråt. Jag kan inte förstå att detta har hänt och jag önskar allt bara var en hemsk mardröm. Det är totalt overkligt. Varje natt när jag ska sova spelas alla hemska bilder upp bakom ögonlocken.Jag vill inte prata om vad som har hänt, är inte redo än. Det jaf vill säga med detta inlägg är att livet är alldeles för kort. Vi måse uppskatta det vi har och ta hand om de som står oss nära för man vet aldrig när det tar slut och någon rövas bort från oss. Ta hand om de ni älskar, visa att ni uppskattar de, visa att ni bryr er om de! Jag har iaf fått en annan synd på livet, det kan jag lova!

Nu kan jag inte skriva mer, det är för jobbig....