Jag bestämde mig egentligen för att inte vara för personlig i denna blogg men jag känner att jag behöver skriva av mig någon stans så ja, det får bli här.

Mitt liv är just nu nere i en djup svacka, om man kan kalla det då. Allt känns hopplöst och tråkigt och jag har stora problem med sömnen. Trots allt så går det iaf bra i skolan, klarade senaste tentan, men jag ser ingen glädje i det jag läser, gillar det inte alls. Kommer nog fullfölja min planer att byta program till hösten men de tankar som förföljer mig då är "hur vet jag att jag om jag gör rätt i att byta?" "borde jag knske stanna kvar och fullfölja detta program?" "Hur vet jag att jag inte kommer misstrivas även på juridiken". Usch vilket dilemma.

Sen har vi den största biten som tynger mitt hjärta. Vännerna. Det känns som att jag har massor av ytliga vänner men ingen som är en riktig vän, som verkligen tycker om mig. Jag vet inte om jag är dum och inbillar mig det men det känns iaf så. Min allra bästa vän reste ifrån mig i ett år och nu är vår vänskap inte den samma. Faktum är att uttunningen av denna underbara vänskap gör ont i mig, jag vill inget hellre än att det ska vara som förr igen, att vi två liksom kunde ringa varandra var dag och bara prata skit i timmar, hitta på massa konstigheter och bara ha riktigt kul tillsammans. Jag önskar ibland att du aldrig åkte till andra sidan jorden och tillbringade ett år där. Det känns som att  du lämnade vår starka vänskap kvar i staterna, att någon tog dig ifrån mig, och nu är det bara en ytlig vänskap kvar. Jag önskar allt var som förr, då jag var lycklig.  Nu ska du snart lämna mig igen, denna gången i "bara" 6 månader men ändå, det är faktiskt ett helt halvår som vi inte kommer ses på. Jag saknar dig och det vi hade, kom tillbaka till mig och fixa till vardagen så att allt blir som förr, SNÄLLA!!!

Det enda ljusa i mitt liv är min pojkvän. Han utgör pricken över i. Han stöttar mig och tröstar mig och finns alltid här för mig. Du är bäst, älskar dig för den du är, min gubbis :)

Nu var det dags att dra sig mot sängen, känner att om jag börjar öppna mitt hjärta allt för mycket just nu så komemr jag nog att fälla en och annan tår och det vill jag helst inte. Så jag avslutar här och nu

God Natt och Adjö