För ca 3 veckor sedan gifte sig min kuysin Alex. Jag hade sedan länge bestämt mig för att hålla tal på hans bröllop och jag tänkte nu visa er mitt tal, kanske ite världens bästa tal men jag lyckades iaf få Alex att fälla en och annan tår. Det viktigaste är ju att han tyckte om det. Ni vet ju inte heller var betoningarna ska ligga och var jag tog mina pauser men ni kan låtsas att det är ett bra tal iaf ;) Here I go:

Alex och Elisabeth

Kära Alex och Elisabeth!

Ni vet ju båda hur det kan låta hemma hos oss, familjen Vivlund, vid vårt matbord.

Alla vill säga sitt och pratar i mun på varandra.

Men idag är det lite mer välorganiserat för idag föll lotten på mig att ta till orda på er stora dag och det måste jag säga, det gör jag med en sann glädje!

Jag vänder mig först till dig Alex, min älskade kusin.

Stor, stark, stilig, intelligent och välutbildad och det är nog så jag alltid har sett upp till dig, en riktig förebild!

Mitt starkaste minne är nog skidresan i Norge, även om jag själv kanske inte kommer ihåg allting utan har fått hjälp av återberättelser, bilder och filmer där jag hängde, klängde och hoppade på dig och du bara accepterade det för att du tyckte om mig med.

Och den kärleken, symbiosen, finns kvar än idag fast nu för tiden kommer jag i andra hand, nu när du har hittat din älskade Elisabeth.

Ja, Elisabeth, som du vet har jag ingen tjejkusin men allt sedan den dagen du kom in i Alex och våra liv har du för mig varit den tjejkusin jag aldrig fick.

Jag vill nu med en skål önska er all lycka ni kan få i ert framtida liv tillsammans och om ni någon gång i framtiden skulle hamna i en tvist så vet ni att ni alltid kan vända er till mig, släktens blivande jurist.

Men kom ihåg, jag utbildar mig inte till någon skiljsmässoadvokat!

SKÅL!