Tänkte bara berätta att idag är det 1 år sedan det fruktansvärda hände mig, 1 år sedan min lille pojke blev påkörd av en bil. Min lille vivsing blev bara 8 månader gammal och jag saknar honom varje sekund och minut. Många tror att sorgen försvinner sakta men säkert men jag kan tala om för er att hålet i hjärtat finns där för all framtid. Ingen eller inget kommer någonsin kunna fylla detta tomrum som Leo lämnade efter sig. Ingen kommer någonsin kunna besitta de egenskaper som han hade och vara så omtyckt som han var. Varje dag är det något som påminner mig om honom, tex nu när snön kom så flög mina tankar direkt till den dagen då Leo fick uppleva snön för första gången. Han var helt galen och bara älskade det!

Även om sorgen och saknade alltid kommer finnas där så vet jag att den lilla tid min lille krabat hade att leva var den bästa tiden i hans liv. Han hade inte kunnat ha det bättre. Han var den lyckligaste hunden i världen och jag kunde inte haft en bättre hund! Saknar dig lillfisen!