Många underskattar effekten av träning och även jag (känns så hemskt att ens behöva säga det) gör det. Jag har tränat friidrott i 8 åroch elitsatsatt häkften av dessa åtr. Jag slutade för 1 år sedan pga en fotskada som satte stopp för en satsning på den höga nivån jag låg på. Jag slutade pga att jag inte kunde träna 100 % och ansåg därför det vara lönlöst att fortsätta satsqa. För var dag som går saknar jag det mer och mer, det var ju en del av mitt liv, ja en mycket stor del av mitt liv. Med hjälp av friidrotten var mitt liv i balans hela tiden, jag fick planera mina dagar så att jag skulle hinna med allt, skola, träing och fritid. Jag klarade det ytterst bra då jag fick väldigt höga betyg på gymnasiet, hade högklassiga resultat på tävlingarna och underbara vänner och pojkvän som jag umgicks med dagligen.

Nu när jag "förlort" denna stora del av mitt liv känns det som jag tappat disiplindelen i mig själv. Jag skjuter upp allting och tänker "jag kan göra det sen" men så fungerar det inte. På universitetet ligger allt ansvar på dig själv och ingen bryr sig om du klarar allt du dska eller om du misslyckas. Allt hänger på DIG själv. Det är tufft men alla kan klara det. Jag vet att jag ska klara det men då behöver jag ha tillbkaa träningen i mitt liv. Jag behöver träningen som min paus i pluggandet, en sorts avkoppling! Under ett år av mina studier har jag tagit fuörnuftet till fånga och tränat någon enstaka gång, det räcker inte! Man måste träna daglige för att må bra och för att få en bra rutin på sitt liv.

De senaste två veckorna har jag tränat några pass och jag har varje gång gett järnet och verkligen tagit ut mig. Men trots denna utmattning har jag kännt att jag fått extra energi att plugga. Tröttheten rån träningen är en helt annan sorts trötthet. Man sover även mycket bättre på nätterna när man tränat, vilket resulterar i att man är utvilad på morgonen och kan börja dagen bra!

Jag måste ta tag i mig själv för så som jag lever nu är inte sunt för mig själv. Jag stressar mig själv men framdför allt finns det vissa detaljer i min omgivning som får mig att må dåligt och detta måste jag angripa. Att flytta hemifrån kanske är lösningen? eller inte?? Vem vet och vem kan svara mig på det? Förmodligen ingen utan det är sånt som jag mås´te ta reda på själv. HUR SKA JAG HINNA!!!
Hur ska jag hinna?... Det frågar jag mig jämt nu för tiden. Jag borde nästan fråga mig Hur hann jag förr?... Jag måste hitta tillbaka till mitt gamla jag för så här kan jag inte hålla på, måste hitta tillbaka till mina gamla rutiner!!