Situationen i mitt liv just nu kan man kalla för ett riktigt djupdyk. Jag har nått botten. Jag känner inte att jag passar in någonstans, allt känns fel.

Förut var jag en smart, stark och glad tjej, sprudlade av glädje och energi var dag. Det kännetecknade mig, det var jag liksom. Jag var den som hade jätte många vänner ochsom tröstade de när de behövde någon att prata med, jag fanns alltid där för dem. I skolan var jag en riktig stjärnelev och idrotten gick strålande. Då var jag stark, då kändes allt så himla perfekt, så overkkligt. Jag vaknade var dag med en härlig livsglädje.

Idag vet jag inte riktigt var jag befinner mig, jag vet inte vem jag är längre. Idag är jag en svag, osäker tjej som tvingar fram fejk leendet när det behövs och håller inne mina konstiga känslor, visare det absolut inte utåt. Jag kan ju inte utstråla svaghet när jag en gång  i tiden var så stark. Hur kan allt bara försvinna så där hisskeligt snabbt. Puff sa det bara, så var allt borta.

Jag läser till mitt drömyrka, jag ska äntligen få bli det jag alltid har velat. Men varför är jag inte lycklig. Jag har träffat så många nya underbara människor. Carolina, Johanna, Malin, Christina, you name them, men det känns konstigt. Det känns inte som att jag är en av dem, det känns som att jag inte riktigt passar in. Varför känns det så. Jag känner mig så otroligt korkad bredvid dessa otroligt smarta tjejer. Ibland undrar jag om jag verkligen är lämpad för det här, ska jag verkligen läsa detta. Jag är så kluven.

Jag vill ha tillbaka mitt gamla jag, den tjejen som var lycklig, stark, självsäker och som fick folk att skratta och må bra. Jag vill vara jag och ingen annan!!!